Bullmastiff

Bullmastiffen utvecklades i England på artonhundratalet för att arbeta tillsammans med jaktvakter och spåra upp och hålla fast tjuvskyttar utan att skada dem – ett arv som format en hund med tyst självsäkerhet snarare än högljuddhet eller aggressivitet. Hemma visar sig detta som en lugn, stadig och djupt tillgiven följeslagare som knyter täta band till sin familj och ofta verkar omedveten om sin egen betydande storlek, gärna lutandes mot en favoritperson eller slående sig ner vid dennes fötter.

Denna vakthundsbakgrund innebär att en bullmastiff naturligt är vaksam och reserverad mot främlingar, så tidig, positiv socialisering och tålmodig, belöningsbaserad träning är avgörande för att fostra en självsäker, väluppfostrad vuxen hund. De är kloka och självständiga tänkare, inga reflexmässiga följare, och svarar bäst på vänlig konsekvens; hård behandling underminerar bara förtroendet hos en så kraftfull hund. Mot andra djur kan de vara selektiva, så genomtänkta presentationer och tillsyn hjälper alla att komma överens.

Bullmastiffer har en måttlig energinivå – dagliga promenader och lugn lek håller dem i form utan kraven från en arbetsras med hög drift. Deras korta päls är lättskött men ger litet skydd mot värme, och deras kroppsbyggnad och förkortade nos gör varmt, fuktigt väder verkligt riskabelt, så motion hör hemma under dagens svalare timmar. De är milda och tålmodiga med de barn de växer upp med, men själva storleken innebär att lek med små barn alltid bör övervakas så att ingen råkar bli omkullknuffad.